Rädda Barnen, Svenska Kyrkans Domkyrkoförsamling i Stockholm och Palestinagrupperna anordnade förra måndagen den 13/10, den internationella Barndagen, en stödkonsert för palestinska barn i israeliska fängelser.
Jag hör till dem som är kritisk mot evenemanget. Inte för att jag missunnar palestinska ungdomar i fängelser stöd.Inte heller för att nödvändigtvis alla fakta (som fick stå oemotsagda) som serverades i Storkyrkan nödvändigtvis skulle vara felaktiga. Så behöver inte vara fallet.Men relevanta fakta saknas i broschyrskörden i Storkyrkan om såväl ungdomarnas brott, som den enorma propaganda som palestinska barn och ungdomar utsätts för på Västbanken och Gaza. Rädda Barnen skriver ”barn” men menar i 97% av fallen tonåringar. Av de 334 palestinska ungdomar som f.n, befinner sig i fängsligt förvar är 304 16-18 år och 30 under 16 år. Man skiljer inte på häkte och fängelse. Man glider över huvud taget vad gäller antalet fängslade.Man ifrågasätter inte palestinsk ”undervisning” eller hjärntvätt i ren och skär antisemitism, ibland av dödshetsande slag. OBS -det är inte fråga om Israel-kritik. Detta hat mot judar, hyllande av ”martyrer” (självmordsbombare) och därmed åtföljande dödskultur, genomsyrar såväl dagis och skolor som barnprogram på den palestinska myndighetens TV samt Hamas TV-kanal Al Aqsa. Andra former av missförhållanden är den hederskultur som riktar sig mot främst flickor i det palestinska samhället och som också tigs ihjäl i sådana här sammanhang.
Det som förbryllar mig är den omsorg som prestigefyllda organisationer som Rädda Barnen och Svenska Kyrkan ägnar åt just de ytterst få palestinska ungdomar i israeliskt fängelse, då denna omsorg inte verkar vara relaterad till mängden lidande, antalet skadade, svältande eller dödade barn och ungdomar i världen. Varför?
Rädda Barnens ordförande Inger Ashing skrev i bl.a. Expressen att Rädda Barnen aldrig accepterar att barns rättigheter åsidosätts, var det än händer. Strålande! Då kan man fråga sig varför genomförs inte kraftiga protester mot t ex den Palestinska Myndigheten eller ännu högre grad Hamas behandling av de egna barnen och ungdomarna, utan enbart mot Israel?
Varför satsar Rädda Barnen sin prestige på ett propagandajippo för en ungdomsgrupp i världen? Hur många stödkonserter har Rädda Barnen varit med och arrangerat de senaste 10 – 15 åren? Hur många evenemang har Rädda Barnen ägnat Darfurs barn, Burmas barn, Zimbabwes barn, Kongos barn, Tjetjeniens barn, Tibets barn? Som dessutom inte har fängslats på grund av terroraktiviteter?
Hur många stödkonserter och liknande evenemang har Svenska Kyrkan och Domkyrkoförsamlingen i Stockholm ägnat åt andra behövande barn i världen? Hur många spaltkilometer har dessa organisationer ägnat åt den betydande medicinska hjälp och vård som palestinska barn från Västbanken, Gaza och även barn från övriga Arabvärlden får på israeliska sjukhus? Typ noll?
Att Palestinagrupperna trots betydande statligt stöd i mångmiljonklassen (eller kanske just därför) ägnar sig åt bojkotts- och sanktionskampanjer mot Israel förvånar inte. Men att de får med sig andra stora och viktiga organisationer i samhället med sig är märkligt och mystiskt.
Det är lite som att leta efter den förlorade pengen där gatlyktan lyser. Inte där mörkret råder.
Lisa Abramowicz
